söndag 24 november 2013

Pappa berättar när han följde sin far på skogsarbete i 30 graders kyla-.

När han var en 13-14 år följde han med sin far, Nils Berglund, som högg timmer. Pappa hade fått vara ute på en myr och helbarkat en myrtall. Det hade varit -28- -30 grader kallt. Han berättade att han barkat ett tag, men frös så  mycket så att efter en stunds barkning sprang han ungefär 500 meter och tillbaks för att få någon värme i kroppen och så barkade han en stund och så sprang samma sträcka igen. Fram på dan hade faktorn dykt upp och eftersom pappa inte hade nån arbetsbok hade han fått gå hem. Väl hemma hade han följt med sin farbror Salomon till skogen och huggit ved i stället.

Man kan inte undgå att tänka på hur det är nu, är det så kallt behöver dagens barn knappt gå till skolan, på grund av kylan och ändå har vi bättre kläder och skor än dåtidens barn. Barnen då fick följa med och arbeta eller hjälpa till med gårdens vedförsörjning.  Men antagligen fick denna generation stå ut med mycket, eftersom mycket underlättades för kommande generation, min. Vi behövde inte heller gå till skolan om det var för kallt, många utav oss behövde nog aldrig hjälpa till att hugga ved eller andra sysslor som barnen då fick arbeta med.


Emma och Salomon, min pappas faster och farbror när dom flyttat in till Junsele. Salomon var farbrorn som min pappa följde med och högg ved i mitten av 40-talet, berättelsen ovan.. Här är en handikappcykel från början av 50-talet. Salomon blev reumatiker.

Hulda Svensson, Yngve, stövaren Träff och Salomon Berglund. Måste ha varit skönt att flytta in till Junsele, fått centralvärme och varmvatten. Men fortfarande eldade dom då med ved.


Elspis, vedspis och kökspanna,  måste ha varit stor skillnad för dom mot på Åkerbränna. Elspisen hade  röda och svarta vred och den stod på ben. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar