söndag 25 september 2011

Fordon från fordom

Det är bara de första bilarna åt pappa och hans en utav hans motorcyklar, sen är det även andras bilar.

Pappa på sin Panter 500, årsmodell 1950, vid gränsen efter Tärnabyvägen
Pappas bil, Pobeda på service vid Tykos lada i Junsele. En 50-tals bil.
Pappa hade fått laga tanken till den i Norge. Pappa hade läst tidigare i tidningen, att på en bilaffär i Sollefteå hade några  krupit under flera bilar och slagit hål på flera bränsletankar med hammare och spik. Men inte tänkt mer på det förrän han kom fram till Norge och upptäckte att tanken läckte. På bilaffären hade dom lagat tanken med ett tjockt lager under redsmassa som han fick ta bort och sen löda igen 12 hål på tanken.

Pappas bil, Goliath En 50-tals bil.
Stig och Hilmar, Mosjöen, Norge

Volvo PV -56.

Den första bussen som trafikerade till Åkerbränna var Ivar "Blås"


Joesjö 1947







Midsommar i Junsele?

Kan vara i Junsele, ser nästan ut som filadelfia byggnaden på andra sidan gatan eller i Norge, på någon utav farfas resor dit. Men kan vara någon annanstans också...

Einar Nilsson i Hällefors


Den här körde Axel Nilsson

Wilhelm Kjerf, Stina, Axel, Agnar Nilsson och lilla Marie i farten


EinarNilssons bil

Pappa på sin Panter 500 MC, före den hade en Rex 200, båda 50-tals modeller

Pappas första cykel

torsdag 22 september 2011

En gammal bok

Det är fult att kladda i böcker får vi lära oss. Men gissa vad glad ja blev att någon har kladdat i denna bok.



Det finns inte en kladdat en bokstav i själva boken vad jag har sett, blev förstås nyfiken på vem denna flicka var.
Anna Helena Svensdotter född 28 mars 1867 i Åkerbränna, hennes föräldrar var bonden Sven Jönsson ( bror till Jakob Jönsson (fm m f) ) och Gretha Gunilla Nilsdotter, Åkerbränna.
Hon tjänade som piga i Åkerbränna hos Per Björn och hans hustru Anna Samuelsdotter från den 13 november 1883 till den 5 november 1887. Den 23 november 1887 blir hon piga hos bonden Johannes Danielsson Wallin, Wallen (Junselevallen), Hon slutar där i oktober 1898 och flyttar till Nordmaling, Västerbotten.
Boken har antagligen ärvts mellan barnen i vår släkt tills den inte behövdes längre i undervisningen.

tisdag 20 september 2011

Faster Gertrud, syster till farfars far.

Eftersom det finns många bilder av faster Gertrud (Nils Anders syster) med familj och hon verkar ha varit en omtyckt person och de hade ett flitigt umgänge, så får hon och hennes familj ett eget inlägg.


Gertrud "Greta" Berglund född den 1 april 1866, dotter till "Björn-Salomon", gift den 31 oktober 1886 med Olof Bergström född 6 mars 1858 i Ekshärad socken, Värmland.
-1893 Står som nygift med familj, under Salomon Björn-Salomon Berglund och Nils-Anders
Står under åren 1894-1920 Bonde/Hemmansägare  i Åkerbränna, år 1930 som förrådstg.

Barn:
Hilda Karolina född 8 augusti 1887
Sara Maria född 1 januari 1889
Hulda Kristina född 29 april 1893 gift 31 1927 december med Sven Nilsson, Hömyra
Barn: Rune Svensson född 26 april 1928

Faster Gertrud har skickat detta foto julen 1951

Olle Bergström

Fv  Ingrid Jacke från Ruske, bakom honom skymtar Yngve och längst till höger Olle Bergström.
fotot har tagits utanför "gammstuga" på Berglunds gård, Åkerbränna.

Sara i mitten

Hilda och Sara

Hulda Bergström,


Sara



Stina Björn och Gertrud Bergström
framför Olle Bergströms

Sara


Anna Berglund och Hilda Bergström

Det var farfar, Nils Berglund, som var fotograf och har skrivit på baksidan av fotot.



Gertrud och Stina


Olle Bergström var värmlänning, detta kort har Gertrud skickat från Ängsåsen i värmland.
Har två foton som jag inte kan placera, varken personer eller huset i bakgrunden, men tror att det kan vara familjen Bergström och eventuellt från den resan.



Leonard och Hildas bröllop 1923. Farmor och farfar var med

Från höger Nils Berglund, Åkerbränna och Ingeborg Nilsson, Hömyra (farmor och farfar),
Hilda Nilsson, Hömyra och Leonard Berglund, Hömyra
Stående från vänster systrarnas  bror Sven Nilsson, Hömyra och sittandes Leonards bror, Conrad Berglund, Hömyra
Hilda och Leonar gifte sej den 22 juli 1923 och det är deras bröllop.
(Farmaor och farfar den 2 november 1923)
 Någon som vet vems bröllop det är?

Fick svar av Anita Berglund, Smulans blogg: Visst är det Leonard och Hildas bröllop 1923! Kan berätta att Konrad Berglund (som jag minns mycket väl) gifte sig 1938-12-13 med Betty Kristina Nordqvist från Junsele
Tack Anita!


Fick leta efter korten, har flyttat flera gånger, men tillslut hittades lådan med mina foton.



söndag 18 september 2011

Kusin Maries barndoms minnen från Ulfvik

Båtturen till Ruske

Jag vet inte riktigt hur gammal jag var när det här hände, men tror jag kan ha varit nånstans mellan 8-10 år. När morfar skulle lägga nät eller mjärdar ville jag så gärna följa med, men han var inte så förtjust i att barn följde med. Men jag kommer ihåg när jag fick följa med i båten över till affären i Ruske. När morfar la till och vi fick gå en lång stig upp till lanthandeln. När man väl kom fram så var det inte godis som hägra utan jag fick en korvburk och en dricka..Kalle Anka var det på bilden!! Kommer inte ihåg vad morfar köpte, men Trocadero eller Portello till mormor för de älskade hon. Väntade bara på att vi skulle fara tillbaka så jag fick gå in i "värme-huset", tvättstugan och värma min korv och dricka drickan, herre gud va gott. Där satt jag alldeles själv och åt upp all korv och drack. Det var många sådana efterlängtade turer till Ruske och samma inköp varje gång till mig. Jag kommer inte ihåg om att jag fick något besök där jag satt i min ensamhet och njöt. Det var mycket folk på Ulvvik på den tiden, men jag kommer inte ihåg nåt annat än korven och drickan just då! Ha ha.


Dagen då jag blev rädd för morfar


Ett annat minne som jag har, var när jag blev så rädd för morfar, att jag trodde min sista stund var kommen. Det var när jag trodde att jag hade dränkt honom i sjön. Oj oj vad rädd jag blev och jag har nog aldrig sprungit så fort med mina små ben.
Morfar skulle ut och hämta nät och jag hade väl tjatat mig till att få följa med och jag blev ju så himla glad, för det var inte ofta det hände. Men det här är sista gången jag fick följa med.
Vi knallade nedför stigen, nerför åkern och tillslut var vi framme med båten. Det var tungt att skjuta ut båten i gyttjan och vassen, men till slut satt jag där tillsammans med morfar i båten och var så där tyst som han ville att det skulle vara. Morfar rodde mot mjärdar och nät som skulle tas upp och jag satt  tror jag alldeles tyst, för jag var lite rädd för morfar fastän jag fick följa med i båten, så kan man tycka han var snäll. Det är väl sånt som kallas för respekt.
Hur som helst blev det mycket fisk och den brukade man lägga under "sätet" i fören på båten där den låg i vatten. När vi var klara med morgonens "fångst" bar det iväg till båtplatsen för att lägga till. När vi var framme hoppa jag ur och morfar stod där med baken rätt upp i luften böjd över fisken för att plocka upp den. Morfar hade alltid sin hatt på sig och så även denna gång. Jag ville hjälpa till och tyckte att båten stod för långt ut. Ville ju bara vara snäll mot morfar och dra in båten längre in mot land. Uuups... morfar for på huvudet rakt ner bland fisken och hatten flög i sjön bland vassen.o####&??!!SLJLHJFIH###** (svordomar). Herre gud tänkte jag och vips... sköt jag fort som attan tillbaka båten till ursprungsläget...men följden av detta blev ju att nu for morfar med en salig fart på ÄNDAN i den vattenfyllda båten. Då sprang jag så himla fort, utan att vända mej om och se hur det gick för morfar! Gissa om att pulsen slog fort och jag sprang och grät om vart annat för nu trodde jag att min sista stund var kommen. Oh, så skönt när jag äntligen kom fram till stugan och bara rusade in med tårarna rinnandes. Berättade väl något osammanhängande om vad som hänt och att morfar skulle slå mej som jag trodde för det sista jag minns innan jag sprang var alla svordomar. Mormor och dom tröstade mig så gott det gick. Jag gömde mig bakom nån för snart visste jag att morfar skulle komma. Och var han lika "glad" som sist jag såg honom skulle det inte bli nådigt, det förstod jag. Nu hördes morfars steg utanför dörren. Jag satt absolut vettskrämd och väntade på att han skulle slita upp dörren och fråga: VAR Ä JÄNTA??
Morfar klev in och det blev ett saligt skratt från alla. Där stod han, alldeles blöt, vattnet rann av hans kläder, håret var blött och hatten han som han fick gå i sjön och rädda höll han i ett stadigt grepp.En tyngd lyftes från mitt bröst när morfar stod där och SKRATTADE så mycket han orkade. Sen fick jag en stor kram och en peng. Åh, så lycklig jag var. MORFAR VAR INTE ARG.




Av Marie Faltin f. Kjerf bosatt i Hällefors.




  

När lillan kom till jorden, år 1938 i midsommartid...

Min mamma föddes den 20 juni 1938 på Ulfvik hemma på gården. När det var dags för henne att anlända hade mormor budat efter en kvinna i byn som brukade hjälpa till vid födslar.
Förlossningen gick bra och senare ville mormor tacka kvinnan som hjälpte till med en gåva. Då hon visste att kvinnan hade grammofon i sitt hem, hade mormor bett sonen Einr köpa en lämplig skiva då kvinnan var religiös. Einar beställde en skiva med denna låt, klicka på denn länk för att lyssna: Jungfrun på Jungfrusund
Mamma berättade att sen när mormor fått höra vilken låt hon gett kvinnan i present, hade mormor minst sagt gått i taket. Kan tänka mej att Einar, som skickat efter skivan fick det hett om öronen. Lyssna på texten, så kan man förstå min mormors reaktion.

lördag 17 september 2011