måndag 5 februari 2018

Pappa berättade om skogsarbetarlivet

Det har kommit mer snö. Pappa var skogsarbetare och berättade att nån gång på 50-talet hade det varit 1 meter snö och mer. Han hade fått skotta runt trädet ner till roten, ställt sej nere i hålet, startat motorsågen och fällt trädet utan möjlighet att kunna springa undan om trädet skulle ha farit åt fel håll, han var tvingad att stå där i avgaserna i hålet för att kunna fälla trädet, inga andningsskydd fanns.! Sen skulle han pulsa i snön, skotta för att kunna kvista av trädet. Det var tungsamt och en arbetsmiljö under all kritik! Dom hade betalt per träd dom fällde så förtjänsten blev inte så stor sådana dagar. Bilen och motorsågen skulle tankas och underhållas. Motorsågen som dom fick köpa själva, sen skulle lönen räcka till familjens uppehälle också. Visst var det bättre förr, eller?

Han körde motorcykel några mil i sträng kyla för att arbeta i skogen. Han hade frödd (förfrusit) hakan en dag på MC:n, det hade varit en glipa i halsduken.


Tror inte många tänker på hur mycket det förändrats i arbetsmiljön sen dess och vilka som åstadkom den förändringen.


Efter en hård dags arbete i skogen var nog en del utav dom nog ganska slut i kropp och själ. En del blev skogsonda när dom kom hem,minns inte pappa så, men däremot så lärde jag mej svära när han filade sågen hemma på köksbordet på kvällen. Minns att han la en tidning under sågen och en kväll så klater det för honom, han tappade sågen, så nån del av sågen gjoorde ett litet jack i det nya Perstorpsköksbordsskivan, pappa drog en ramsa och jag som var ett par år hängde givetvis på. Barn brukar ha en förmåga att höra och härma det dom inte ska.

Pappa var mycket rädd om grejer och dom hade nog fått spara för att kunnat köpa köksbordet av Hjalmar Eriksson och när han då gjorde ett fult jack i bordsskivan var nog besvikelsen mycket stor. Han hade ingen annanstans där det var varmt att hålla till med underhållsarbetet av sågen.

Han berättade att mamma gjorde köttfärslimpa som hon drygade ut med mycket skorpmjöl, så dom döpte om den till skörpmjölslimpa...


1955 högg pappa åt "Jackesa" i Ruske när det blev solförmörkelse. Det hade blivit nästan mörkt och fåglarna tystnade.

Nils Berglund, snickare

Här berättar farfar Nils Berglund varför han valde bort livet som jordbrukare. Har alltid funderat på varför han sålde och flyttade från Åkerbränna. Farfar och Salmon var 6:e generationen på gården. 
Att Salmon, hans bror, senare flyttade det är inte något att fundera över. Han var reumatiker och blev sämre och sämre så livet på Åkerbränna blev omöjligt för honom.
Farfar gjorde en skalenlig modell av Mo gamla kyrka och kyrkstapel som ställdes ut på Musik och Konstvveckan. Taken var gjorda av 4000 små handgjorda spånbitar.
Publicerat i April 1969


torsdag 23 mars 2017

Mycket snö på Åkerbränna, året var 1944 eller 1945


Historien om ett foto.

Texten till fotot är: Efter ett våldsamt snöoväder skottades vägen upp till 1 meters bredd mot betalning.
Nu har jag fått historien berättad av min far.
Det är på Åkerbränna, året var 1944 eller 1945, det hade snöat mycket och drivit. Dom hade fått bra betalt, gammal som ung, alla som kunde var med och skottade.
Vägförvaltningens bensindrivna plogbil klarade inte utav att ploga upp vägen, då lejdes en privatperson in med en tysk gengasdriven lastbil som plogade upp vägen. Som extra tyngd hade byns barn, en 8-10 stycken hade fått åka med på flaket under plogningen. Pappa berättade att snöväggen efter plogen hade varit flera meter upp i luften, var nog en häftig upplevelse för dom som satt på flaket.
Plogvallen efter vägen var sen så hög så att när dom gick efter vägen syntes inte husen bakom den.

måndag 13 mars 2017

 Äntligen ett foto på Nils Gustaf Gustafsson, min morfars far. Mannen som det går många roliga historier om, en klurig och finurlig man. Stort tack Rut Tarin för lånet av bilden.
Det var så spännande att äntligen få se Nils Gustaf som man hört så mycket om. Var inte gammal när n´Danke Näslund sa till mej att nog syns att hon ä släkt vän´Nils-Gustaf.
Någon gång ska jag sammanställa dom historier jag har fått berättade om honom.


tisdag 16 augusti 2016

Några spökhistorier som jag hört berättas- sanna eller inte vet då inte jag.



Golvet i köket i den gamla stugan hade ruttnat så någon klev till slut igenom det. Sagt och gjort det var bara att riva ut det, mäta upp och ordna virke till nya golvåsar och ett nytt golv.
En dag, innan det nya golvet var inlagt hade några åkt iväg med bilen in till byn för att handla och några for ut med båten på fisketur, så alla skulle bli borta några timmar,
En kvinna stannade ensam kvar, hon satte sej på farstubron och rökte, Plötsligt hördes tunga steg i stugan, steg som hon väl kände igen sen förr. Stegen kom bort ifrån stugans kök, över golvet, mot dörren till farstun, bara några steg från kvinnan som satt på bron  Då blev hon rädd och rusade  iväg mot sjön och satte sej på behörigt avstånd från huset för att invänta männen som var ute på sjön och fiskade.
Att hon blev rädd är inget konstigt med, det fanns ingen mer på gården än hon, stegen hon hört gå över golvet kunde omöjligt ha hörts då det inte än fanns något nytt golv inlagt.

En annan gång hördes samma steg nere från hölogen och ingen människa fanns där inne.

Vems stegen det var som kändes väl igen av kvinnan och senare hördes på hölogen, var hennes morfars steg, en mycket bestämd herre som avlidit många år tidigare.

Var det kanske en föraning om vad som senare skulle hända, Detta hände en försommardag, då en annan kvinna var ute ensam på gården, övriga hade åkt iväg på ett ärende. Hon befinner sej ute på gården i det vackra vädret, då hon plötsligt får höra det säregna ljudet från det gamla dörrlåset på storstugan som står tom, hon visste att ingen fanns där. Kvinnan blev lite rädd och skyndade sej in i den andra stugan satte sej i soffan. Det var alldeles tyst både ute och inne, då får hon höra några kvinnor ute som glatt mumlar med varandra, några ord hör hon inte. Det varade ett kort ögonblick. Hon tyckte inte alls det var obehagligt, snarare blev hon fundersam. En tid gick och det blev sommar, då får hon ett bud om att en äldre kvinna som fötts och levt sin ungdom på gården hade gått bort.
Ljudet från det gamla fjäderlåset är mycket speciellt,

Sant eller inte, vem vet, inte jag i varje fall. Spännande och lite kusligt är det att höra dessa historier som berättats från generation till generation.

måndag 14 december 2015

Den snåle prosten och den like snåle bonden.

Detta tilldrog sej på den tiden när flickor tjänade som pigor och pojkarna som drängar.

Pigorna och drängarna som var städslade på gården fick inta sina måltider i köket. Dom fick en smörkula av husbondsfolket, den smörkulan förvarades ute i ett skåp på vintern. Smörkulan räckte hela vintern då den var genomfrusen vid varje måltid och det var hopplöst att få loss en bit smör innan måltiden var slut och det var dags att fortsätta med arbetet.

Drängen om den snåle prosten:
Gud ske lov!
Jag har fått min syn åter.
I går såg jag inte smöret på brödet,
Idag ser jag prosten genom osten

torsdag 12 november 2015

När mormor stickade sockor

Pappa berättade att när mormor kammade sitt långa hår som hon hade uppsatt i knut i nacken så sparade hon håret som lossnade, det använde hon som förstärkning till tråden när hon stickade ullstrumpor åt familjen.


Mormor Stina Nilsson Ulvvik

Fåren som mormor och morfar hade på Ulvvik., dom klippte fåren, kardade ullen och spann sedan garn till strumpor och annat dom behövde.

Strumpor som min mamma stickade åt mej.