torsdag 23 mars 2017

Mycket snö på Åkerbränna, året var 1944 eller 1945


Historien om ett foto.

Texten till fotot är: Efter ett våldsamt snöoväder skottades vägen upp till 1 meters bredd mot betalning.
Nu har jag fått historien berättad av min far.
Det är på Åkerbränna, året var 1944 eller 1945, det hade snöat mycket och drivit. Dom hade fått bra betalt, gammal som ung, alla som kunde var med och skottade.
Vägförvaltningens bensindrivna plogbil klarade inte utav att ploga upp vägen, då lejdes en privatperson in med en tysk gengasdriven lastbil som plogade upp vägen. Som extra tyngd hade byns barn, en 8-10 stycken hade fått åka med på flaket under plogningen. Pappa berättade att snöväggen efter plogen hade varit flera meter upp i luften, var nog en häftig upplevelse för dom som satt på flaket.
Plogvallen efter vägen var sen så hög så att när dom gick efter vägen syntes inte husen bakom den.

måndag 13 mars 2017

 Äntligen ett foto på Nils Gustaf Gustafsson, min morfars far. Mannen som det går många roliga historier om, en klurig och finurlig man. Stort tack Rut Tarin för lånet av bilden.
Det var så spännande att äntligen få se Nils Gustaf som man hört så mycket om. Var inte gammal när n´Danke Näslund sa till mej att nog syns att hon ä släkt vän´Nils-Gustaf.
Någon gång ska jag sammanställa dom historier jag har fått berättade om honom.


tisdag 16 augusti 2016

Några spökhistorier som jag hört berättas- sanna eller inte vet då inte jag.



Golvet i köket i den gamla stugan hade ruttnat så någon klev till slut igenom det. Sagt och gjort det var bara att riva ut det, mäta upp och ordna virke till nya golvåsar och ett nytt golv.
En dag, innan det nya golvet var inlagt hade några åkt iväg med bilen in till byn för att handla och några for ut med båten på fisketur, så alla skulle bli borta några timmar,
En kvinna stannade ensam kvar, hon satte sej på farstubron och rökte, Plötsligt hördes tunga steg i stugan, steg som hon väl kände igen sen förr. Stegen kom bort ifrån stugans kök, över golvet, mot dörren till farstun, bara några steg från kvinnan som satt på bron  Då blev hon rädd och rusade  iväg mot sjön och satte sej på behörigt avstånd från huset för att invänta männen som var ute på sjön och fiskade.
Att hon blev rädd är inget konstigt med, det fanns ingen mer på gården än hon, stegen hon hört gå över golvet kunde omöjligt ha hörts då det inte än fanns något nytt golv inlagt.

En annan gång hördes samma steg nere från hölogen och ingen människa fanns där inne.

Vems stegen det var som kändes väl igen av kvinnan och senare hördes på hölogen, var hennes morfars steg, en mycket bestämd herre som avlidit många år tidigare.

Var det kanske en föraning om vad som senare skulle hända, Detta hände en försommardag, då en annan kvinna var ute ensam på gården, övriga hade åkt iväg på ett ärende. Hon befinner sej ute på gården i det vackra vädret, då hon plötsligt får höra det säregna ljudet från det gamla dörrlåset på storstugan som står tom, hon visste att ingen fanns där. Kvinnan blev lite rädd och skyndade sej in i den andra stugan satte sej i soffan. Det var alldeles tyst både ute och inne, då får hon höra några kvinnor ute som glatt mumlar med varandra, några ord hör hon inte. Det varade ett kort ögonblick. Hon tyckte inte alls det var obehagligt, snarare blev hon fundersam. En tid gick och det blev sommar, då får hon ett bud om att en äldre kvinna som fötts och levt sin ungdom på gården hade gått bort.
Ljudet från det gamla fjäderlåset är mycket speciellt,

Sant eller inte, vem vet, inte jag i varje fall. Spännande och lite kusligt är det att höra dessa historier som berättats från generation till generation.

måndag 14 december 2015

Den snåle prosten och den like snåle bonden.

Detta tilldrog sej på den tiden när flickor tjänade som pigor och pojkarna som drängar.

Pigorna och drängarna som var städslade på gården fick inta sina måltider i köket. Dom fick en smörkula av husbondsfolket, den smörkulan förvarades ute i ett skåp på vintern. Smörkulan räckte hela vintern då den var genomfrusen vid varje måltid och det var hopplöst att få loss en bit smör innan måltiden var slut och det var dags att fortsätta med arbetet.

Drängen om den snåle prosten:
Gud ske lov!
Jag har fått min syn åter.
I går såg jag inte smöret på brödet,
Idag ser jag prosten genom osten

torsdag 12 november 2015

När mormor stickade sockor

Pappa berättade att när mormor kammade sitt långa hår som hon hade uppsatt i knut i nacken så sparade hon håret som lossnade, det använde hon som förstärkning till tråden när hon stickade ullstrumpor åt familjen.


Mormor Stina Nilsson Ulvvik

Fåren som mormor och morfar hade på Ulvvik., dom klippte fåren, kardade ullen och spann sedan garn till strumpor och annat dom behövde.

Strumpor som min mamma stickade åt mej.

tisdag 10 november 2015

Sågverket Åkerbränna


Lägg till bildtext

Från vänster: Nils Berglund, Salomon, Berglund, okänd.
Byggnader från vänster, logen, vedboden, Ville Erikssons, spånhuset och sågen,



Sågverket som farfar byggde i Åkerbränna såldes och flyttades för många, många år till en gård i Krange. 





Åkerbränna


Berglunds gård Åkerbränna










Systrar till farfars far Nils Anders Berglund














Detta foto tillhör Christina Gosbeck och ligger ute på Junselesidan på Facebook. Tack för lånet,


Från Junselesidan där jag skrivit en kommentar som pappa berättade om bilden.;
Tyckte jag kände igen farfars gård, där i mitten. Det långa ljusa huset, lite till vänster om mitten är sågverket, sen logen som var stor, pappa minns när den revs, framför logen ladugården och bostadshusen inne bland rönnarna. Jag har riktigt gamla bilder från där tidigare generationer bodde på Åkerbränna, måste vara början på denna gård. Lill-Nisse hade timrat upp logen. 4 nedersta varven var borttagna. Pappa rev logen strax efter kriget, det gjordes kastved av den. Men när logen var riven slutade dom att köpa in ved. Även gamla ladugården revs 1946 och blev ved. Under golvet på gamla ladugården hade dom som byggt den grävt ett stort hål dit urinen från korna for, 1 meter djupt, under nästan hela golvet och fyllt med myra. Det körde pappa ut med hästen på en 1/2 täg och det växte bra av myrgödseln

Pappa berättar:

Detta hände någon gång på 1800-talet: Från Johannes råa, yst om byn,hade en gubbe, pappa tror det kunde ha varit "Lill-Nisse", burit hem en flat sten i en mes. Stenen vägde nog en 300 kg. Stenen hade dom haft i öppenspisen och eldat på. Ett gammalt hus hade stått invid bagarstugan på deras gård, pappa minns inte det huset, i det huset hade öppenspisen varit. När dom rev det huset hade någon ställt stenen på kant och sen släppt stenen så den gick i halvor. Stenen hade blivit frön av elden.







Första timmerlasset ur egen skog, sen dom återfått sin avverkningsrätt, farfar och Salmon.




Björn-Salmons stuga, står nu på Valviken


Farfar Nils Berglunds hus som han byggde sedan han och Salmon Berglund tagit över hemmanet.







Farfar framför gamladugården som revs.






















Farfar täljer på något på vedbacken





Farfars mor Maria Berglund f. Björn vid det gamla huset som revs.




Emma Berglund vid bagarstugan, syster till farfar.